Att född av jungfrun rena han frälsa skall vår jord
En reflektion över motiv som vore värda en teologisk återvinning
Med häpnad läste vi vad som stod över Visby Sta Maria domkyrkas församlingsport. Gudstjänstbesökarna på den tiden gick genom Stora kapellet och dess gotiskt spetsformade, rikt utsmyckade port, inte genom tornets lägre och stramare romanska som nu. Portens överstycke pryds av två figurer i smide av järn. Under finns en text på latin: ”Ave Maria, gratia plena” till vänster. Det är under ärkeängeln Gabriel med sin lilja i hand. Det är han som säger: ”Var hälsad Maria, full av nåd”. Till höger ses den unga kvinnan, den just bebådade gudsmodern Maria. Orden för henne är: ”Fiat mihi secundum verbum tuum”. ”Må det ske med mig som du har sagt.” Guds tilltal och människans svar? Kyrkans besked och allt skapats genmäle? Hur kunde det stå så?
Nu för tiden väcker det inget uppseende. Men för lundensiskt upplärda teologer, nyss tillresta för prästexamen
och vigning för fyrtio år sedan var det svårfattbart. Vem hade i lutherrenässansens Lund hört om jungfrun
Marias plats i frälsningens mysterium? Visserligen var det nog inte Dr Martin Luther från 1500-talet som
pånyttföddes i Lund den gången. Det var snarare en slags nylutherdom, badad i samtidens något oklara vatten.
Varning utfärdades för tanken på ”Maria corredemptrix”, medåterlöserskan, som tycktes hota från Rom efter
dogmen Assumptio Marie, Marie Upphöjelse. Men annars? Hade någon av de lärde lärarna reflekterat över bönen
”Ave Maria” den urgamla och bibliska: ”Var hälsad Maria, full av nåd, Herren är med dig …”, ”kecharitomene” på
grekiska, ”som har blivit gjord välbehaglig”. Vad säger det om vad som hände vid Guds människoblivelse, vid
inkarnationen? Den i allt skapat därmed ingjutna nåden.
Vi väntar på kröning med livets krona
Kunde det som stod på porten till Visby Sta Maria vara från före reformationens trendskifte i teologin? Staden förvaltar dock så mycket medeltida arvegods. Nej, det var östergänningen och skeppsarkitekten Axel Herman Hägg, som lett domkyrkans renovering vid sekelskiftet 1900 och då också låtit göra nya portdörrar. Han hade internationell framgång i England, som båtbyggare förstås, men också som kyrkoarkitekt. Hemön Gotland och födelseplatsen Katthamra i Östergarn besökte han om somrarna och tog då på sig kyrkliga och andra uppdrag.
Över altaret i den ärevördiga domen från 1225 fanns vid sekelskiftet ett ensamt svart kors med den blekdöde Jesus klädd i endast höftskynke och en krans av törne om huvudet. Axel Herman Hägg lät nyskära ett altarskåp i höggotisk stil med Maria-motiv som sig borde i en kyrka tillägnad Jesu mor Maria. Det blev heliga tre konungars tillbedjan inför barnet med Maria dess moder inne i härbärgets stall. På ömse sidor om motivet i mitten finns helgongestalter ur kyrkans långa historia – Sta Katarina, St Nikolaus förstås, sjöfararnas beskyddare, den heliga Birgitta och öns särskilt uppskattade St Olof.
Det bör ha blivit ett påtagligt skifte i Visby-bornas teologiska tänkande - om de nu lät sig påverka av vad ögat fick att se i domkyrkans kor. Ändå framgår nog att den berömde arkitekten inte nådde ända fram. Det som en gång var Sta Marias blickfång, ett storslaget altarskåp med Marie kröning i mitten, såldes en tid efter reformationen till Källunge kyrka på landet. Där finns det alltjämt och påminner om medeltidens ljusa fromhet – visst inte ett medeltida mörker utan ett besked att vi efter detta jordelivets slut kan bli lyfta upp till himmelen och där krönas med livets krona av guld. Den Heliga Maria står symbol för den heliga kyrkan. Den heliga kyrkan är vi i kraft av Jesu Kristi helgelse. ”Den gode Guden iklär mig skruden, som själv han lovat den kära bruden.”