Förord
"Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig" (Luk 2:48). Så sjöng Maria, då hon mötte sin släkting Elisabet. Detta har besannats under århundraden i den kristna kyrkan. Konstnärer och musiker, författare och arkitekter har gjort sitt bästa för att bidra till denna saligprisning. Inte bara dessa, utan också alla fäder och mödrar, som har tagit för givit, att dottern skall heta något på Maria. I vår kultur på alla nivåer finns det överallt spår av vördandet av Maria. Under lång tid har det varit omedvetet och ibland har allvarsmän tagit avstånd från denna del av kulturen, men nu i våra dagar har Maria fått en renässans även i vår kyrkoprovins som tar sig uttryck i psalmer, bilder och reflektion.
Maria är inte oförarglig vare sig som föremål för teologiska spekulationer, som föremål för vördnad i privat och offentlig kult eller som kvinnoförebild. Detta gör att vi måste fråga, vad hon betyder i vår evangelisk-lutherska tradition idag. Med reformationen minskades och försvann vördnaden för helgonen. Det fanns en bakgrund av överdrifter och missbruk, men bilderna av Maria och övriga helgon stod kvar ännu ett par sekler. I vår kyrkliga tradition har vi blivit vana vid och lärt oss att lovsång bara kan riktas till Treenigheten utan att bryta mot första budet. Frågan kommer naturligt, kan vi, får vi och bör vi tänka på henne Jungfru Maria inte bara som ett exempel utan också prisa henne och be om hennes förböner?
Vördnaden för Maria är också en fråga av största ekumeniska intresse, intill reformationen var den ett självklart inslag i det kristna livet från Portugal till Indien, från Norge till Etiopien. Vördnaden för Maria förefaller vara en självklarhet för det kristna livet i de flesta gamla kristna trostraditionerna i väst och öst.
Omkring förra sekelskiftet återfanns Öjamadonnan, hon gjorde då tjänst som måltavla, då prästens ungar sköt med pil och båge. Pilarna fastnade så bra i det murkna trät. Denna pietetslöshet är ändå inte så märklig som det i förstone kan tyckas. En rationaliserande teologi behöver henne strängt taget inte. Bebådelsen och jungfrufödelsen blir för den rationaliserande tron bara ett mytologiskt tillskott med intressanta religionshistoriska paralleller i evangelietraditionen. Maria blir närmast en störning i ett från början rent och förnuftigt budskap om moral och ideal.
Vår tid har också frågor, som vår tids sexualuppfattning och sexualfixering väcker. Vad säger bebådelsens mirakulösa avlelse om kroppens och lustens betydelse i detta sammanhang. Madonneidelalet ligger långt borta från den miljö, de flesta av oss har vuxit upp och lever i. Vi besjunger Maria som den alltid rena jungfrun och vad säger det om den kvinnobild och kroppsuppfattning, som ligger bakom dessa ord?
Vad betyder Marias lydnad för kvinnosynen?. Dagens feminister har gått till angrepp mot många av de föreställningar, som ligger bakom kyrkans traditionella bild av Maria och har försökt förstå henne i en ny tolkningsram . Här tangeras också frågan om vad som sker med kvinnliga erfarenheter i Bibeln, i förkunnelsen och i liturgin. Har vi inom kyrkan ett språkbruk,som låter både män och kvinnor komma till tals på samma villkor.
Redaktionskommittén inom arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse har bett ett antal personer att dela med sig av sina tankar omkring en del av dessa frågor med respekt för kyrkans tradition och med hänsyn till vår tid. Vi löser inte alla gåtor i de följande bidragen, men vi erbjuder våra läsare en stund till ordentlig eftertanke kring Maria som förebild i våra dagar. Biskop Bertil Gärtner tar upp frågan, som den finns framställd i Bibeln och Fredrik Brosché tar upp hur Luther behandlade den. De benediktinska Mariadöttrarna vid Ombergs fot beskriver saken ur sin synvinkel och Jakob Tronêt beskriver hur en folklig fromhet kring Maria kan ta sig uttryck genom exempel från pilgrimsorten Walsingham i England, där anglikaner och romerska katoliker möts. Biskop Biörn Fjärstedt visar vad spekulationen kring Maria kan betyda i våra dagar kopplat främst till kvinnosyn och sexualitet. Anna Greek och Christina Pettersson belyser vad frågan betyder i ett feministiskt perspektiv och var utmaningarna ligger i det inklusiva språket. Våra författare svarar var och en själv för sina bidrag.
Väl bekomme!
Erik Haglund redaktör
Björn Fyrlund, Anna Greek, Mikael Isacson, Eva Sandstedt, redaktionskommitté.