Maria och Eva
Under de första decennierna efter Jesu uppståndelse arbetade apostlarna och de kristna skriftlärda med frågan vem Jesus verkligen var. Var han den som profetiorna talat om? Hur skulle man förstå att Gud var med honom? Vad betydde hans lidande, död och uppståndelse för mänskligheten? Vilken plats i Guds folk hade hedningarna som kom till tro på Jesus Messias? Och mycket annat som var direkt relaterat till Jesu person och hans lära. Vad vi kan förstå av källorna är det först senare som man börjar tänka vidare på förhållandet mellan Jesus som människa och Jesus som Guds Son. Vem var hans far och vem var hans mor? Hans mänskliga sida var enklare än den gudomliga. Hur kunde man kalla honom "Herre", mar på arameiska och Kyrios på grekiska, när det ordet användes för Gud själv i de helig skrifterna? Att han var människa helt och fullt, född av Maria var inget problem. Men varifrån kom fadern?
Man kan nog säga generellt att de första kristna skriftlärde arbetade med de kristologiska problemen i första hand och först senare tänkte de mariologiskt. Men samtidigt är det uppenbart att Maria tidigt funnit sin plats i den äldsta kyrkan och var en naturlig del av bekännelsen till Jesus. Detta ser vi hos Ignatius av Antiokia, biskop och martyr o. 110 e.Kr. I brevet till församlingen i Efesus skriver han "Vår Gud Jesus Kristus blev buren i Marias sköte enligt Guds frälsningsplan", 18:2. Samma sak längre fram i brevet 7:2 "Det finns en enda läkare, av kött och tillika Ande, född och ofödd, Gud som antagit kött, i döden ett verkligt liv, som är både av Maria och av Gud, som först skulle lida och sedan är utan lidande, Jesus Kristus, vår Herre". Hade Paulus i sitt djupa brev till den romerska församlingen talat om Jesus som den andre Adam som försonade det den förste Adam ställt till med, Rom 5, så var steget inte så långt att senare ställa samman den första kvinnan Eva och Maria som den andra Eva.
För aposteln var den förste Adam, den första människan, orsaken till att synden kom in i världen. ”Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor...” Rom 5:12. Genom en enda människas olydnad gjordes alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga, v.19. 1 frälsningshistoriskt perspektiv är Jesus den andre Adam som genom sin död och uppståndelse återförde människorna till möjligheten att vinna livet tillbaka som de förlorat i syndafallet i paradiset. Det kunde ligga nära till hands att dessa kristna skriftlärda drog parallellen mellan Eva och Maria. Eva som hustru till Adam och urmodern till hela människosläktet står som portalen in till den mänsklighet Gud skapade men som tyvärr inte följde Guds vilja utan gick egna vägar i olydnad. Trots detta fick Eva löftet att bli moder till den som skulle besegra det onda. Och Maria som i lydnad för Guds vilja tog på sig uppdraget att bli mor till Messias som blev den förste i ett nytt släkte eller folk, alla de som genom Kristus skulle bli födda på nytt och utgöra ett nytt Guds folk.
I de bibliska texterna utanför 1 Mos 1-3 är Eva inte föremål för någon djupare reflexion. Hon är kvinnan som gavs åt mannen som hjälp och tröst och som skulle bli mor till efterföljande släkten, 2 Kor 11:3, 1 Tim 2:13,Tobit 8:6.
Om något i hennes person omnämns så är det att hon frestade mannen genom att först äta frukten av trädet ”på gott och ont” och sedan ge åt honom som en fortsättning på den frestelse som ormen, den onda makten i syndafallsberättelsen, lurade Eva med. I frälsningshistorien är hon den första kvinnan, urmodern till alla andra. Alla har de samma moder. Om man går till senare judiska texter kan man finna vissa teologiska tankar kring det första människoparet och deras skuldkänslor som t ex i böckerna om Adam och Eva.
Möjligen kan man i 1 Mos 3 läsa in att kunskapens träd ”på gott och ont” är bilden för upproret mot Gud i alla tider som principiellt sett är detsamma. Den första frestelsen som Eva föll för var nog inte en fråga om att frukten frånkunskapens träd syftade på en allmän djup kunskap eller den sexuella driftens möjlighet utan frukten på "gott och ont" bör snarare tolkas som att äga kunskap och makt över allting. Samma frestelse kommer sedan tillbaka i berättelsen om byggandet av Babels torn, 1 Mos 11. Man ville bygga ett torn ända upp till himlen för att vara som Gud. Samma frestelse finns t ex i andra berättelser om makthungriga kungar, Jes 14:12ff, Hes 28:11 ff. Vi brukar kalla detta för hybris. Det var den frestelsen som Eva och Adam föll för. Jämför man detta med Maria ser man i hennes stora tackpsalm, Magnificat, att hon talar om hur Gud skall bekämpa just hybris, ”Han skingrar dem som har övermodiga planer. Störtar härskare från deras troner... ” Luk 1:51 f. "Övermodig" finns med i flera listor över synder i NT och är motsatsen till det som präglade Maria, nämligen att ställa sig helt under Gud och hans vilja, Mark 7:21ff, Rom 1:30.
Om man sedan vänder sig till Maria och läser vad som sägs om henne i NT ser man inga tankar på eventuella likheter, paralleller med Eva. Längre fram i fornkyrkan går man dock djupt in i sådana reflexioner om Maria som en andra Eva, t ex Ireneus ”Det var genom en jungfrus överträdelse som människan kom på fall, störtade och dog. Likaså var det genom en jungfru, som lydde Guds Ord, som människan som hade gått förlorad återväcktes till liv och fick liv...” Maria var ju av Adams och Evas släkt, av ett och samma blod, Apg 17:26 (”blod” enligt den västliga texten). Så kunde Adam återställas i Kristus... och Eva i Maria.