Det var i alla fall inte kärlek
vid första ögonkastet
Nakna människor och kämpande djur som förgäves klamrar sig fast på en klippa under skyfall och stigande flod. Eller en pojke som står bredvid en gigantisk kropp och lyfter upp det avhuggna huvudet, eller änglar i myriader som stiger och stiger. Jag är nog inte ensam om att ha mina första minnen från Bibeln i Gustav Dorés bilder. De fanns i min mormors och morfars stora familjebibel, som låg uppslagen på chiffonjén strax intill den gröna karamellskålen. För många stannar sötman med Bibeln i sådana minnen.
I den här artikeln skall jag berätta något om när man återfinner sin glädje i Guds ord, i att läsa Bibeln. För mig har det blivit en väsentlig del av vägen. När jag nu försöker rannsaka mig och förstå varför det blev så ser jag bara en enkel förklaring. Förmodligen började jag att läsa Bibeln regelbundet för att jag blev prästvigd. Då gav någon det goda rådet att inte bara läsa Bibeln för att kunna predika över det lästa utan läsa en bit varje dag för den egna uppbyggelsens skull.
Hur många år av tragglande tog det innan Bibeln öppnade sig, innan vi blev förälskade? Jag vet inte. Det var i alla fall inte kärlek vid första ögonkastet. Till det goda rådet att läsa Bibeln varje dag fogades ett annat: att läsa kontinuerligt, att läsa bok efter bok, brev efter brev. Jag kan komma ihåg stunder när jag fick läsa om några bibelverser mer än tio gånger för att förstå vad som stod. Tankarna ville bara inte sluta irra och förströddheten var monumental. Hur jag än anstränger mig kan jag däremot inte de första åren komma ihåg någon speciell andlig upplevelse eller känsla som gjorde bibelläsningen lättare. Jag tror att själva vanan i sig blev en hjälp. Vid sidan av bibelläsningen läste jag också ett stycke ur någon andlig bok. Det blev en liten ritual undan barnskrik och telefon. Som med alla goda vanor man får ha för sig själv, en liten stund i ensamhet, föder de av sig självt både behovet och tillfredsställelsen.
Jo, förresten nu ser jag ännu ett skäl. Jag hade tidigt börjat läsa och uppskatta de mest radikala gudsälskarna, de s k mystikerna. Och just de jag tyckte om, läste alla Bibeln. Jag kommer ihåg hur ouppnåeligt jag i början tyckte det var, att de hela tiden fick ut så mycket av bibelordet. Denna andliga girighet från min sida gjorde nog att uthålligheten blev starkare.
Artikeln i sin helhet kan läsas i Boken som berör