Förord
För ett par år sedan kom Bibel 2000, en fullständig svensk Bibel med Gamla och Nya Testamentet samt Gamla Testamentets apokryfer med förklaringar och allt. Den nya översättningen introducerades som en kulturhändelse riktad till alla som var intresserade av Bibelns litterära och andliga betydelse. Bibelintresset blommade upp för en tid i samhället och Bibeln fick stor plats på scenen och i media.
Inom Svenska kyrkan tog vi emot den nya översättningen med stor högtidlighet. Praktbiblar i sköna band lämnades över till församlingarna och togs i bruk. Sedan har inte mycket hänt i reflektionen kring Bibeln i Svenska kyrkan. Det är rätt löjligt, eftersom vi hyllar principen om sola scriptura ”Skriften allena”, som grund för uppenbarelsen. I en kyrka med sådan grundinställning borde man ha en ständig livlig diskussion om bibelordet och dess tillämpning inom kyrkan och för enskilda personer.
Nu är det så att bibelargument spelar ingen större roll i den utåtriktade och evangeliserande verksamheten. Det är ju inte konstigt, för att kunna vara ett argument, så måste ju mottagarna erkänna argumentets validitet. Vi förefaller också ha kommit in i en tid, då hänvisningar till bestämda religiösa traditioner avvisas omedelbart. Folk frågar efter friare auktoriteter, som man kan förfoga över utan att binda upp sig. Denna trend har förstärkts efter 11 september 2001 och efter de så kallade hedersmorden. Dessa händelser handlar främst om extrema muslimer och familjefäder från Mellanöstern, som helt har tappat fotfästet i sin egen verklighet, men folk i allmänhet är inte medvetna längre om skillnaden på de olika religiösa traditionerna och att de har mycket olika kvalitet, så kan lärare få för sig, att släpper de in Svenska kyrkan i skolan, så måste de släppa in talibaner också. Vi har ett läge av okunnighet, förvirring och misstro. Detta är läget inte endast i den utåtriktade verksamheten utan också i den inre kyrkliga diskussionen. Den som vill lösa en fråga utifrån bibelargument kan känna sig mycket ensam. Redan i skriften ”Bibelsyn och bibelbruk”(1970) kan man se en förlägenhet om hur bibelordet skall hanteras och om det är relevant. Där handlade det främst om ämbetsfrågan. Nu mer handlar det om mer grundläggande frågor, som om vi har en uppenbarelse överhuvudtaget. Vi bekänner oss till sola scriptura Skriften allenast, men denna Skrift ger mest förlägenhet.
Så länge Bibeln var en självklar auktoritet i alla kyrkor så behandlades den med en vårdslös respekt. Även mycket bibeltrogna utläggare tog sig friheter mot berättelserna. Jean Calvin kunde inte tänka sig att Jakob gjorde något så lättsinnigt, som att kyssa Rakel redan efter första ögonkastet och Peter Fjellstedt hittade en älsklig utväg ur den kusliga historien om Jeftas dotter. I en senare tid, närmare bestämt kring förra sekelskiftet, så försvann detta oskuldsfulla läge. Vi fick på ena sidan ett sekulariserat samhälle med kritisk bibelforskning och liberalteologi och på den andra fick vi det, som vi nu kallar fundamentalism inom olika konservativa protestantiska samfund. Denna fundamentalism är av många olika sorter, eftersom den bestämmes av samfundens teologi i utgångsläget. Den får en form hos reformerta och en annan hos lutheraner. Vi kommer aldrig ifrån att vi läser Bibelns texter ur olika kontexter, olika sammanhang med olika förutfattade meningar. För oss, som är medvetna om kyrkan som Bibelns rätta plats, är fundamentalismen ingen tillräcklig lösning
Genom alla tider så har teologer arbetat med Bibelns texter genom utgivning av manuskript, språkstudier och religionshistoriska paralleller. Kritisk granskning har gått hand i hand med tillit till texternas budskap. Detta studium och denna granskning har blivit en förutsättning för predikoarbete och andakt. Vår tids språkliga och arkeologiska upptäckter från Mellanöstern ger oss förutsättningar för en inlevelse i Bibelns budskap.
Det är inte första gången som arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse ger ut en kyrkodagsbok om Bibeln, senast var det 1996 med Gud är inte tyst. Vi har funnit, att det finns behov av mera arbete med Bibeln, så nu 2002 ger vi ut denna bok med artiklar om hur vi kan nalkas bibelordet. Vi har valt författare med olika bakgrund och läggning, som får belysa frågor omkring Bibeln.
Vi behöver en debatt kring uppenbarelsens betydelse i vår tid, då många är tveksamma eller rädda för alla auktoriteter och i synnerhet för sådana, som vi inte kan kontrollera. Erkänner vi en gudomlig uppenbarelse, som har nedtecknats under generationer tills den blivit Bibeln, måste vi också ta en debatt omkring den. Årets kyrkodagsbok, Boken som berör – om Bibeln i vår tid vill ta upp några frågor kring Bibeln och dess auktoritet.
Vi har valt ut tio författare med olika bakgrund, som får lyfta fram olika frågor kring Bibeln.
Några av oss tar upp rent existensiella frågor kring Bibeln, det är Essie Adell, Martin Valman, Per Petrén, Per Åkerlund och Erik Haglund. Andra tar upp församlingsfrågor, det är Anders Alberius, Anna Elias och Dag Sandahl. Två andra, Peter Bexell och Stig Norin, har fått mer undersökande ämnen kring Bibel och kyrka. Var och en svarar själv för sitt bidrag.
Vi båda redaktörer önskar er en givande läsning.
Erik Haglund
Anna Greek
Artikeln i sin helhet kan läsas i Boken som berör