Historisk kritisk bibelforskning
och andlig bibelläsning
Vad är historisk kritisk bibelforskning? Vad är andlig bibelläsning? Vilken relation gäller mellan dessa två olika sätt att närma sig bibeltexten? Det är om detta som dessa rader skall handla. Vad har jag som gammaltestamentlig exeget att säga om detta?
Bibeln i Kyrkan
Om vi till att börja med går till kyrkans historia, så kan vi genast konstatera att sättet att läsa och tolka bibeltexten ingalunda är enhetligt.1 Redan under kyrkans äldsta tid diskuterades om bibeltexten skulle tolkas historiskt eller allegoriskt. För kyrkofadern Origenes på 200-talet var det den allegorisk, andliga betydelsen i bibeltexten som var den viktiga. Den Helige2 Ande har velat meddela en andlig sanning med texten. Det är för denna andliga sannings skull som texten har blivit skriven.
Förhållningssättet är känt inom Bibeln själv. Aposteln S:t Paulus använder på två ställen (1 Kor. 9:9 och 1 Tim. 5:18) ordet från 5 Mos 25:4 om att inte binda för munnen på oxen som tröskar. Här betyder texten, enligt Paulus, något annat än vad där egentligen står. Ett annat exempel är Gal 4:24 där Abrahamsberättelsens Sara och Hagar får syfta på nya och gamla förbundet.
Andra bibelutläggare i den gamla kyrkan som Theodorus av Mopsuestia på 400-talet hävdade att den bokstavligt historiska läsningen var den enda giltiga. Under medeltiden förfinades och utvecklades metoderna ytterligare, samtidigt som Kyrkan ändå var högsta instans i de andliga frågorna. Kristendomen fick sin spridning, Kyrkan växte, inte genom skriftspridning utan genom människors vittnesbörd. Först vid reformationen bröts denna tradition. Kyrkans centrala auktoritet ersattes av lokala furstar, och Bibeln ställdes över kyrkan (kyrkorna) som högsta auktoritet.
För Luther var rättfärdiggörelsen i Kristus, hans död och uppståndelse, centrum för tron. Även om Bibeln var hans självklara auktoritet kunde han utifrån sin Kristuscentrerade hållning vara kritisk mot vissa delar. Hans uttalande om Jakobs brev som halmepisteln i företalet till nya testamentet 1522 är välbekant.
Går vi till vår kyrkas bekännelseskrifter finner vi genomgående många hänvisningar till bibelordet som den självklara auktoriteten men någon utsaga om själva bibeltexten finner vi knappast före Konkordieformeln (1580), som inleds med följande programförklaring.3
Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror, såväl som lärare bör prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”, Psalt 119. Och den helige Paulus skriver: ”Om och en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall han vara förbannad”, Gal 1.
Men andra skrifter av äldre och nyare lärare, vad de än må heta, få icke likställas med den heliga Skrift, utan de måste allesammans underordnas denna och få icke anses vara något annat och mer än vittnen, som betyga huru och var denna profetiska och apostoliska lära bevarats efter apostlarnas tid.
Under 1600-talet med Johan Gerhard och den lutherska ortodoxin vidareutvecklades läran om bibeltexten som Guds ord. Skriften är klar och sin egen tolk. Det finns bara en betydelse, den av Anden avsedda, som också är den bokstavliga meningen.
Historisk kritisk bibelforskning
Det dröjde alltså ganska länge i kyrkans historia innan vi fick en klart utsagd lära om själva bibeltexten som Guds ord. Samtidigt tar vi inte fel, om vi utgår från att Bibelns auktoritet i alla slags frågor var en självklarhet för de allra flesta ända fram till dess att den s.k. historiskt kritiska bibelforskningen under 1800-talet tog fart. Då kom frågor som Bibelns tillkomstprocess, bibelböckernas författare och enhetlighet, relationen till historia och naturvetenskap i blickpunkten. På senare år har därtill de etiska frågorna fokuserats. Finns det helt enkelt sådant i bibeln som vi inte kan ställa upp på? Den sistnämnda frågan har egentligen inte med historisk kritisk forskning att göra utan mera med den personliga tillämpningen av bibelordet, men måste ändå bearbetas tillsammans med de andra frågorna. Vi kommer att återkomma till detta längre fram.
- 1 En god översikt över kyrkan bibeltolkning genom tiderna finner vi i
Ingebrand, Sven. Bibeltolkningens problematik. Stockholm, 1965.
- 2> Såsom sydsvensk förbehåller jag mig rätten att behålla adjektivets
e-form. Allt annat känns för mig främmande. Jag har aldrig sjungit ”Mors lilla Olle“.
- 3 Samfundet Pro Fide et Christianismo, (utg) Svenska Kyrkans
bekännelseskrifter. Stockholm, 1957, s 499.
Artikeln i sin helhet kan läsas i Boken som berör