Bibelns auktoritet i dagens samhälle
Det var en konfirmandlektion någon gång i början av 1980-talet. Jag försökte svara på en fråga från någon av ungdomarna. Mitt svar ledde till nya frågor och nya svar. Till sist frågade en av flickorna, full av uppgivenhet och indignation: Menar du att du tror mer på det som står i en två tusen år gammal bok än på vad du själv tänker? När jag svarat ja på den frågan, då var stämningen så upprörd att det inte gick att fortsätta, utan jag fick lov att låta dem gå hem för dagen.
Att tro mer på det som står i en två tusen år gammal bok än på vad man själv tycker. Där upphörde samtalet den gången. Här kanske vi i stället kan låta det bli till utgångspunkt för ett samtal.
Per: Att Bibeln är en auktoritet, det innebär väl just det, att man tror på den, även om den säger
något annat än det man själv hade tänkt sig. Men är det möjligt idag? Kan man tro på Bibeln idag?
Pål: Nej, det är nog ganska omöjligt. Å andra sidan har det alltid varit omöjligt att tro på det Gud säger. Abraham och Sara log åt löftet om Isak. Folket tvistade med Mose i öknen. Jeremia blev kastad i en brunn. Man skrattade åt Paulus i Aten. Och så där har det fortsatt.
Per: Inte alltid.
Pål: Nej, men ofta nog. En auktoritet är ju aldrig en auktoritet för några andra än för dem som erkänner den som en auktoritet.
Per: Vilket innebär att man egentligen aldrig kan hävda en auktoritet. Om den är en auktoritet, så behöver den inte hävdas. Och om den inte är en auktoritet, så hjälper det inte att försöka hävda den.
Pål: Då skulle det inte vara någon mening i att fråga hur man ska kunna hävda Bibelns auktoritet idag.
Per: Tydligen inte.
Pål: Då får vi väl i stället fråga oss hur det kommer sig att Bibeln ändå blir en auktoritet för vissa.
Per: Katekesen svarar att "jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre eller komma till honom, utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro". Och Augsburgska bekännelsen svarar att "genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänks den helige Ande, vilken hos dem som hör evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud".
Pål: Att människor kommer till tro, det sker alltså nån gång då och då, när Gud så vill. Det är ett ganska otillfredsställande svar. Det innebär ju att hela saken ligger helt och hållet hos Gud, osynlig och utom räckhåll för oss. Finns det verkligen inget annat svar?
Artikeln i sin helhet kan läsas i Boken som berör