Vad en gammal bok kan betyda
för en ung människa
Men dessa (tecken) har upptecknats för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro ska ha liv i hans namn. Joh 20:31
Jag tror, att Bibeln betyder samma sak för alla människor, samtidigt som den betyder så olika saker. Med det menar jag, att Bibelns ord visar sina olika sidor för samma människa vid olika tidpunkter i hennes liv.
Ibland får jag upp ögonen för ett litet stycke eller ett längre parti. Det kan till exempel ske genom att läsa det om och om igen i tidebönerna eller genom en kompis som citerar ett bibelord fritt med egna ord. Ett bibelord kan också få verklig mening för mig, när det sjunges eller läses i mässan och ibland ÄR bara ordet. Men vad är det, som gör, att Bibeln kan förändra mitt liv och mitt sätt att tänka?
Jag vet inte, men jag tror, att den helige Ande har ett finger med i spelet. Kan det vara så, att jag inte kan leva utan Ordet? Om det som står, är sant och Kristus har dött för oss alla, oavsett om vi levat för fyra tusen år sedan eller om vi lever nu, så är det, som står om honom, citerat av honom och det som är skrivet i hans anda, oändligt viktigt att känna till.
Hur kan jag då tro, att Bibeln skriven av så många människor och inte ens av de människor, texterna utger sig för att vara skrivna av, är sanna och från Gud? Det är likt tron, en gåva från Gud. Om jag låter den helige Ande, som jag fått genom dopet, få komma till tals i mitt liv, så kan jag ta till mig det, som står skrivet.
Jag har mött bibelordet framförallt i mässan och i tidebönerna. Jag tror, att om man möter det i ett sådant sammanhang, där det från början användes, så kommer det till sin rätt. Bibelordet kan feltolkas, om det inte återfinns på sin rätta plats och läses i kyrkan med dess tradition och kontinuitet.
Jag läser inte bibelordet så ofta för att få någon ledning eller tröst, precis då jag läser det. Det blir oftare till ledning och tröst för mig, när jag hör det läsas eller om jag får det indirekt genom någon andlig litteratur, jag läser och sedan kommer jag förhoppningsvis ihåg det, när jag behöver det.
Just att bibelordet är så gammalt, har lästs under så många år, förändrat människors liv och påverkat historien så mycket, är i sig en oerhörd styrka och trygghet. Särskilt för en ung människa som jag, som ”inte har varit med om så mycket”. Med denna vetskap vågar jag läsa det, som jag inte förstår just nu och det utan att tvivla på Bibelns trovärdighet. Jag hoppas, att jag förstår det om några år, men förmodligen kommer jag aldrig att förstå det fullt ut heller.
Vägvisare
Den som inte förblir i Kristi lära utan går andra vägar, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära, han har både Fadern och Sonen. 2 Joh 1:9
Bibeln är i första hand en vägbeskrivning, en karta eller en kompass för att klara av att gå igenom livet. Ibland blir det svårt att ta sig fram, det blir backigt och krokigt och jag behöver ett rättesnöre, som jag kan följa. Bibeln är inte bara en hjälp, om jag ska gå till höger eller vänster, vilken utbildning jag ska gå, vem jag ska dela mitt liv med, var jag ska bo och andra konkreta val. Den kan också visa, varför jag ska göra valen och hjälpa mig att få upp ögonen för de val, jag borde göra. Det handlar mycket om inriktningen i mitt liv. Lagar jag mat för att få beröm eller lagar jag den av omsorg och kärlek till dem som äter maten? Läser jag en viss kurs på universitetet för att få många akademiska poäng och bra betyg på dem eller läser jag dem, därför att jag tror att det är min kallelse? Det kan då vara en hjälp att ha något fast att gå tillbaka till hela tiden – Bibeln.
Det är inte i de stora teologiska resonemang, som Bibeln blir som mest väsentlig för mig, utan när det som står där, kan appliceras på de små handlingarna och valen i mitt livet och att jag då märker, att det blir levande. De stora resonemangen kan i och för sig vara bra, för de stimulerar våra hjärnor och kan hjälpa oss att få saker och ting att gå ihop. Resonemangen får dock aldrig göra Gud greppbar, för i och med att han blir det, blir han mindre och då finns det en risk, att det kommer till en punkt ,då vi tror, att vi inte behöver honom, utan att vi själva är tillräckliga och det egna egots ”vad som är rätt för mig” bara växer.
Artikeln i sin helhet kan läsas i Boken som berör