I författaren Sven Wernströms historiska ungdomsbok Trälarna lär vi känna pojken Halte. Han
lever ett hunsat och uselt trälliv på en gård i Östergötland på 1000-talet. Hans materiella villkor är sämre än
getternas. Djuren bryr man sig om att ta in i husvärmen på vintern till skillnad från trälarna. Men hotet om
slakt delar trälen lika med kreaturen. När Haltes mor Sutta blir för gammal och sjuk för att fortsätta slava,
avlivas hon, snabbt och effektivt, utan större åthävor efter en enkel nyttokalkyl: ”om de inte kunde arbeta
kunde de heller inte tillåtas att äta”.1
En dag möter pojken Halte i skogen en grupp kristna män till häst. De vill omvända honom från asatron till
Kristus. Ledaren hälsar honom: ”Guds fred, min son”.2 Denna attityd är
något fullständigt nytt för trälen. I deras budskap finns en tanke som går som en pil rakt in i Haltes hjärta.
Denna tanke är i all sin enkelhet alldeles oerhörd. Han tänker den med hela sitt inre vibrerande av
skräckslagen upphetsning: ”Inför honom (Kristus) ska inte finnas herre och träl. Inför honom är vi alla lika
…”.3 Det är ett frö med enorm sprängkraft i hans föreställningsvärld. Men –
fortsätter trälpojken - ”det var en farlig tanke, bäst att tiga med den. Att tänka den gick dock inte att
undgå. Ju mer man tiger med en tanke, desto ivrigare tänker den sig själv.”
Sven Wernström har med en korthuggen, lakonisk berättarstil lyckats dramatisera, hur en ny, kristen uppfattning
om varje människas absoluta värdet bryter sig mot en gammal hednisk, där arbetsförmåga och blodsband var
avgörande.
1. Egenskaper – som grund för människovärdet
Filosofen Alf Alberg berättar, att han under sina år som rektor för arbetarrörelsens folkhögskola en gång fick
besök på rektorsexpeditionen av en tjugoårig yngling, som haft trassel med myndigheterna. Det gick trögt att
prata med honom. Plötsligt tog killen upp en pennkniv, spände upp bladet och sade med en dramatisk gest: ”Jag
skulle kunna mörda dig, om jag ville”. Då han inte verkade särskilt hotfull sade rektorn: ”Javisst, men jag
tror inte att du vill detta”. Den unge mannen svarade, att han är straffriförklarad och oansvarig för sina
handlingar. Rektor Alf lade med viss högtidlighet händerna på hans axlar: ”Du är precis lika ansvarig för dina
handlingar som vem som helst av oss”. Ynglingen såg tillbaka: ”Menar du allvar?” Ynglingen sken upp. Hans ögon
strålade. Han undergick en radikal förändring. Den blev bestående. "Han hade återfått självaktning och
människovärde" (min kursivering). Han blev därefter en glad och trivsam elev som kamraterna tyckte om.
Efter skoltiden fick han en god ställning i samhället.4 Vilken
solskenshistoria! Den lär oss något om att det är viktigt att få ta sitt ansvar och att man växer under ansvar.
Jag tycker det är intressant, att humanisten Ahlberg här använder ordet ”människovärde”. Intuitivt förutsätter
vi, att det tillhör människans värdighet att vara ansvarig, att ha ett samvete, att känna skuld och kunna
gottgöra.
Många renodlar den linjen, då man enbart bygger en människas värde på hennes nyttighet. Några studenter i
Göteborg gick år 1998 ut på stans gator och frågade folk, hurudan en värdefull människa är. Bortåt hälften av
de tillfrågade nämnde vissa egenskaper som gör en människa värdefull. Den som inte gör något för att
förbättra världen har inte samma värde som den person som gör det!5 Det
blev många tillfrågades svar.
Människas värde verkar idag att mer och mer grundas på om hon är snabb, smal, snygg, smart, smidig och stark.
Bara de personer som har något att ge och som har framgång satsar man på. Jag har värde, om jag gör värdefulla
saker. Människovärdet byggt på ”lagen” och prestationerna.
Detta kan bli en källa till sortering och diskriminering – medveten eller omedveten. Åtskilliga människor
passar inte i den moderna "kostymen". Då de saknar de lysande egenskaperna, bleknar även deras värde. Många
socialarbetare tycker sig ha sett en devalvering av människovärdet under 1980- och 90-talet. När ekonomin är
svagare, går den faktiska människosynen i dagen. Då flyktingar och invandrare inte längre ses som en resurs för
den ekonomiska utvecklingen utan snarare en belastning, möts de av en hårdnande attityden i Europa - inklusive
Danmark och Sverige.
Om vi bara räknar med värde utifrån egenskaper urholkas människovärdet
Vi har mycket olika förmåga att känna, tänka, förstå, ta ansvar och göra något för andra. Tänk på det ofödda
barnet. Tänk på den utvecklingsstörde som varken kan läsa eller skriva. Tänk på gamlingen långt inne i
demensen. Hos oss människor varierar våra egenskaper beroende på arv, miljö, ålder, sjukdom och handikapp.
Om vi inte förutsätter ett absolut människovärde, gör vi på ett eller annat sätt egenskaper, medvetenhet eller
något annat till kriterium för värde. Då kan vi börja gradera och sortera människor. Man kan t o m sätta igång
med att kränka någons människovärde i människovärdets namn! Barnet med Downs syndrom kan inte få ett
människovärdigt liv! Abort rekommenderas. Här går det i dagen, hur man grundar människovärdet.
Vi tvingas till värderingar utifrån egenskaper vid ofrånkomliga valsituationer
Utan tvivel dyker det idag på det flesta samhällsområden upp allt fler frågor som aktualiserar människovärdet.
Vi kan vara helt överens om det absoluta människovärdet och ändå bli nödsakade att väga människoliv mot
människoliv.
Kakan är nämligen begränsad. Alla kan inte få stora bitar av den. Människovärde kan stå emot människovärde. Vi
tvingas i praktiken att göra prioriteringar. Vilka ska först få hjälp på den stora olycksfallsplatsen? Vilka
ska få del av dyrbaraste behandlingarna på våra sjukhus? Alla kan i sjukvården inte alltid få den behandling
som de egentligen skulle behöva t ex respirator eller dialys. Då accepterar väl alla att man måste göra en
skattning av nyttan.
Teologiska institutionen gjord en undersökning om vad folk ansåg, om människors lika värde: 74% ansåg att en
ung människa bör gå före en gammal. 29 % menade att en svensk skulle ha företräde framför en utlänning. 47 %
ansåg att lotten skulle avgöra.6
Biologen Ulf Pettersson från Rudbecklaboratoriet i Uppsala sade i en intervju: Diskussionerna om
stamcellsetiken kommer att framstå som en mild västanfläkt i jämförelse med den stormvind av prioriteringarnas
etik, som vi kommer att tvingas till i framtiden, då den medicinska tekniken kan göra ytterst sofistikerade
ingrepp, men då landstingsskatten inte kommer att räcka till dyrbara behandlingar för alla sjuka!7
Det samma gäller socialpolitiken: Hur mycket skall vi satsa av våra begränsade skattemedel på de gamla som inte
längre gör någon produktiv insats? Indirekt ättestupa?
Liknande prioriteringsproblem märks redan på många områden: Trafiken. Alkohol- och drogpolitiken. Arbetsmiljön.
Integrationsfrågor. Internationell politik.
2. Erkännande från folkmajoriteten – som grund för människovärdet
En kurdisk pappa dödade sin egen dotter i Uppsala. Han sade omedelbart efteråt, att han skulle göra det igen om
en annan dotter valde en svensk man mot släktens vilja. Denne far har inte förstått spelreglerna som lagts fast
genom demokratiskt fattade beslut i samhället. En person i Sverige måste finna sig i dessa i det offentliga
livet. Dessa principer är inte förhandlingsbara. De sätter faktiskt en gräns för mångkulturell integration. Vi
bör inte acceptera vilken annan kultur som helst. En människa som kommer hit till Sverige måste acceptera och
respektera dessa värden som grunden för det sociala livet.
Portalparagrafen i RF 1974 lyder: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Men man har alltid vetat,
att makt korrumperar. Omedelbart därefter i paragraf 2 påtalas risken för övertramp och maktmissbruk: ”makten
skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. /
- - - - / Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur-
och samfundsliv bör främjas”. Vår grundlag är ett uttryck för upplysningstidens naturrättsliga tänkande. Den
grundas inomvärldsligt och står i opposition mot den gamla kristet-teologiskt orienterade rätten.8
Folkmajoritetens beslut efter en öppen debatt är demokrati. Det är den minsta gemensamma nämnaren för vårt
samhälle. Här förlägger vårt samhälle det yttersta värdet. De flesta är väl ense med det som redan W Churchill
sade: Demokrati är trots allt den bäste styrelseform vi äger.
Samtidigt är vår demokratiska styrelseform är ingen kassaskåpssäker garanti mot kränkningar av människovärdet.
Demokratin hotas - inte mest i fara av öppna frontalattacker från direkta fiender utan av förespråkarnas
ljumhet. Det är sant att demokratin aldrig blir starkare än vår övertygelse om demokrati. Därför betonar de
flesta debattörer idag, att demokratin som överideologi måste hållas levande.
Samhällets uppfattning av människovärdet kommer att bidra till vilket samhälle vi får i framtiden.
Idag funderar många på skolans värdegrund. I Värdegrundsboken säger sig kommittén vilja ”lyfta fram
demokrati som ett övergripande värde, en överideologi, emot vilka övriga värden i läroplanen skall förstås och
tolkas”. 9 Detta är viktigt även från kristen synpunkt. Men här uppkommer
också en fråga: Står demokratins majoritetsbeslut över den kristna uppenbarelsen?
Allt förändras allt snabbare idag – även folkmajoriteten
Vi lever i ett höghastighetssamhälle. En nyinköpt dator blir nästan föråldrad under den stund det tar att
frakta hem den och installera programmen. Det enda fasta i förändringen tycks vara att allt förändras. Om det
är något som alla kan vara helt ense om är det att människan utifrån sig själv fortsättningsvis kommer att vara
högst ombytlig, föränderlig och opålitlig. Många förespråkar ”en värderelativism, där varje åsikt, varje
princip, varje norm skall förvandlas till ett provisorium”.10 Det bidrar
till att halveringstiden för åsikter och etik blir allt kortare. ”Med stigande irritation vänder sig han
(västerlänningen) mot varje bud eller regel, som gör anspråk på en giltighet, höjd över de skiftande
majoriteternas beslut”.11 Det som var fullständigt otänkbart för några år
sedan är tänkbart idag.
Inom den medicinska sektorn kan vi förvänta oss fler konflikter mellan å ena sidan människovärdet och å andra
sidan starka, forskningsmässiga, företagsekonomiska och nationella intressen. Ändamålet helgar medlen!
proklamerar experimentglada bioingenjörer. Förlusten att människan görs till ett medel måste vägas mot målet,
vinsten att eventuellt få metoder för att bota sjukdomar för många. Då tränger man bort och ställer inte längre
på allvar frågor som: När börjar människolivet?12 Vilken slags
stamcellsforskning är det etiskt försvarbart att bedriva? Då blir spörsmålet till och med: Hur ska lilla
Sverige kunna hävda sig inom denna framtidsbransch?
Har vår demokrati tillräckligt starka inbyggda skydd för människovärdet?
Vi kan idag finna exempel på att etiskt diskutabla ingrepp på att snart sagt livets alla områden rättfärdigas
utifrån vad folk tycker eller utifrån någon förmodad framtida nytta. ”Igår var det forskning på levande foster
före aborten, idag är det forskning på embryonala stamceller, imorgon är det den dödliga injektionen till
personer i livets slutskede, med eller utan deras samtycke, i övermorgon blir det handel med levande och
vinstbringande organ. Under demokratins täckmantel har livet blivit en vara, i många fall en handelsvara”,
skrev pater Bischofberger förra året.13
Bygger man i vårt samhäll på en tillräckligt hållbar grund för människovärdet? Är fundamentet lösan sand eller
den fasta klippan? ”Vi undrar hur långt en handlingsprincip bär som enbart förankras i en människas autonoma
samvete och ansvar. Finner människor inte hos varandra alltför ofta spår av svek och godtycke? Är människan en
tillförlitlig garant för människovärdet även när det kränkts?”14
Vem tar till sist ansvar?
Tage Lindbom har ställt den provokativa frågan. Han skriver: ”Folksuveräniteten borde innebära, att ansvar icke
kan utkrävas av någon annan än den som besitter makten, alltså av folket självt. Men folket kan ju icke anklaga
och döma sig självt. En makthavare är suverän, och en suverän kan icke döma och sätta sig själv i fängelse. En
suverän kan endast anklaga om döma den som förbryter sig mot suveränens lagar och bud. Därför kan endast den
stå under dom, som avviker från och bryter mot folksuveränitetens lagar och bud”. Det finns enligt Lindbom
exempel på att ”de mest fruktansvärda massakrer i de så kallade folkdemokratiska regimerna, utförda ’i folkets
namn’ passerar opåtalade”.15 Vem tar till sist ansvar, då människovärdet
kränks i vårt land och ute i världen?
Finns det en bättre universell princip än det demokratiska erkännandet?
Man kan nöja sig med att inte finna någon annan djupare princip som motiverar människovärdet. En röst för den
åsikten tillhör författaren P C Jersild. Han skriver, att för honom är människovärdet inte något utöver
erkännande av människovärde. Det verkar svårt för en agnostiker att finna någon ytterligare förankring utan att
ge sig in på religiösa föreställningar. Om vi påstår, att människovärdet är ”något heligt”, tvingas vi förklara
vad ”heligt” är. Jersild önskar emellertid, att han kunde hitta en mer förblivande grund. Människovärdet borde
vara ”ett evigt värde som inte kan förändras. Ty säger han, ”också jag har ett behov av eviga värden”.16
Andra debattörer vågar emellertid gå vidare. Författaren och presidenten Václav Havel hävdar, att varje försök
att förkasta eller ersätta det Absoluta uttrycker människans övermod. För det får man alltid betala ett högt
pris. Ty vår värld får existens och sammanhang endast därför att ”det finns någonting bortom dess horisont, att
det finns något bortom den eller ovan den, något som / - - - / ger denna värld en solid bakgrund, ordning och
mått, och som är den dolda källan till alla regler, seder, påbud, förbud och normer som gäller inom den. Den
naturliga världen bär inom sig ett antagande om det Absoluta, som utgör dess grundval, bestämmer dess
begränsning och riktning och besjälar den”. Detta givna må sedan bestämmas religiöst eller
icke-religiöst.17
3. Existens – som grund för människovärdet
Bara ungefär 30% av de intervjuade på gatan i Göteborg svarade att alla människor har samma värde. Det behövs
inga speciella kriterier på människans värde. Det bara finns. Människan är något långt mer än ett intelligent
djur. Hon står på en helt annan nivå än växter och alla ting som omger oss. Därmed inte sagt att djur och natur
ska behandlas illa för att de är annorlunda än människan.
Grunden för människovärdet måste ligga i något som verkligen gäller alla människor utan undantag. Något som
aldrig kan tas ifrån henne. Något som alla människor är i sig. Varje människa är delaktig i det absoluta
människovärdet genom att vara född som människa. Det är detta som ger henne värde oberoende av alla bestående
olikheter.18 Med andra ord: Det verkar mer hållbart i längden med en
personalistisk människosyn än med en funktionalistisk.
Följaktligen borde vi inte tala om värde som om människan hade ett pris. Ty det som har ett pris kan bytas ut.
Snarare skulle vi säga att människan står över varje pris och har "värdighet" (I Kant).
Kristen teologi förbinder existens som grund för människovärdet med både första och andra trosartikeln:
Alla människor är skapade av Gud och har därför ett absolut människovärde
Det finns en likhet i värdighet att vara människa som överstiger alla olikheter redan på skapelsens
plan.19 Kristen tro tilldelar värde på grund av att människan är människa.
Redan i skriften De tolv apostlarnas lära tar man klart ställning mot abort: ”Du skall icke fördriva din
livsfrukt eller döda den nyfödde” (Did 2:2, O Andréns översättning).
Människan har en enastående särställning i skapelseverket. Varje person har Gud gjort ”nästan till en gud” –
ordagrant: "föga mindre än Gud" (Ps 8:6).
Om ingen annan varelse än människan sägs att hon är skapad till Guds avbild (1 Mos 1:27). Detta gäller även
efter syndafallet ( 1 Mos 9:6, Job 31:13-15). Varje människa är en avbildning av Den som inte kan avbildas!
Genom att vara Guds avbild är personen unik redan som skapad och existerande. Det räcker f ö med att se på sina
fingertoppar för att se ett unikt mönster. Modern DNA-teknik bekräftar att varje människa är enastående!
Personalism betyder här att varje människa har en primär relationen till Gud som ger henne absolut värde.
Gudsförhållandet hör inte bara hemma i en andlig sfär utan finns med i hela människolivet. Samtidigt får
människan som Guds avbild därför ett stort ansvar att vara förvaltare. Hon skall göra sitt yttersta för en
bättre värld. Gud manar henne att ställa sig på hans sida och kämpa mot djävulskapet i alla dess former.
Kärleksbudet är dubbelt och har precis som korset gäller både en vertikal och en horisontell dimension.20
Alla människor har Jesus dött för och alla har därför ett absolut människovärde
Evangelium är omvärdering av alla värden. I de första kristna församlingarna lyfte man upp föraktade och
underpriviligierade personer. De erhöll spontant och revolutionärt samma absoluta människovärde som de
framgångsrika och förmögna. När människor av alla slag böjde knä i bön och eukaristi föll alla fördomar och
sociala skrankor. Att självklart uppfatta att varje person äger ett absolut människovärdet tycks vara ett
ofrånkomligt utflöde av Evangelium.21
Det absoluta människovärdet blir levande i konkreta situationer
Då man blir utsatt för myndighetsåtgärder, som de som blivit registrerade av Säpo och därför inte fått eller
blivit avskedade från sina arbeten, är det bra att man har ett absolut människovärde.
Vi märker inte kon förrän båset är tomt! Först när man förlorat människovärdet, förstår man vad man haft. ”Den
ofta dolda innebörden av vad man menar när man uttalar ordet människovärde lyser oftast klarast när detta värde
hotas eller kränks”.22 Ju mer människans värde förtrampas, desto mer
tvingande blir kravet att hävda dess existens.
Det var erfarenheterna av Andra världskriget, nazismen och det förtrampade människovärdet, som inspirerade
världens nationer att mitt under det kalla kriget kraftfullt förena sig bakom Allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna (natten mellan den 10 och 11 december) 1948. FN:s deklaration inleds med att
"erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga
rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen". Deklarationen talar vidare om den enskilda
människans värdighet och värde som männens och kvinnornas lika rättigheter. Därefter kommer artikel 1: "Alla
människor är födda fria, och lika i värde och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör
handla mot varandra i en andra av broderskap". FN:s deklaration skulle faktiskt bli ett politiskt och socialt
sprängstoff! Då kunde ingen tro det!
Påven Johannes Paulus II växte upp i det kommunistiska Polen, där mänskliga rättigheter var underordnade
kommunistpartiets syften. Han led många år av människovärdets frånvaro. Bristen var en så stark upplevelse hos
honom, att han skrev om de mänskliga rättigheterna i sin första rundskrivelse Världens Återlösare
år1979. Dess principer lär ha bidragit till Östeuropas frigörelse under 1980-talet. Liksom till den oblodiga
revolutionen i Sydafrika.
Kyrkan har dock inte alltid förstått detta behov att formulera människovärdet i nya situationer. Trots att det
absoluta människovärdet har starka rötter i den biblisk-kristna traditionen var det inte kyrkan utan
upplysningstidens filosofer som (i stark motsättning till bl a den katolska kyrkan) tillämpade och formulerade
den mänskliga värdighet som vi har genom att bara vara människor.23 Det är
snarare på Amnesty Internationals hemsida som man väntar sig finna den profetiska upprördheten inför
rader av grova kränkningar av människovärdet i dagens värld än i församling och kyrka.
4. Erfarenhet av att ha människovärde
Människovärdet vi fordra tillbaka,
kämpa för rättvisa, frihet och bröd.
(H Menander, Arbetets söner)
Bengt Nerman (f 1922) har nyligen i Sveriges radio berättat om sin upplevelse av pappa Ture (1886-1969). Denne
var författare, journalist, politiker, en tid vänstersocialist och kommunist, men före och efter detta
socialdemokrat. Bengt beskrev, hur Ture varje dag "predikade" människovärdet. Det var en dogm fadern ville
hamra in så ofta som möjligt, även i familjen. Samtidigt upplevde Bengt, att pappan vände sig bort från honom,
inte såg honom, inte förstod honom. Sonen erfor under uppväxttiden aldrig att han hade ett
människovärde!24
Ju högre upp i samhället, desto mer talas det om människovärde. Lyssna bara på politikerna! Ofta är man i
princip rörande ense om varje individs människovärde. Ingen av det närvarande länderna röstade emot FN:s
deklaration i december 1948 trots att de i många andra frågor var djupt splittrade! De gav också uttryck en
vilja att tillämpa de fina principerna ("their determination to respect and put into practice") man
undertecknat.
Men först i konkreta fall, först när status confessionis uppkommer, visar det sig, hur djupt
övertygelsen om det absoluta människovärdet sitter. Jesus talade aldrig i abstraktioner utan var alltid helt
konkret. Människovärdet är något som blir till i praktiken, i relationer. Det absoluta människovärdet måste
inkarneras.
Den som själv inte erfarit människovärde får svårt att visa andra människovärde. Studenterna i Göteborg som
undersökte människovärdet i dagens Sverige noterar, att de högerextrema kampgrupperna frodas. De undrar: "Är
det inte ofta så att nynazisterna och andra extrema grupper är människor som på ett eller annat sätt har
upplevelser av att inte ha blivit respekterade och älskade och i någon form varit med om att deras
människovärde inte har uppskattas?"
Den 1 augusti 1838 upphörde slaveriet i de brittiska kolonierna. I Västindien hade inte minst
baptistmissionärer tagit en mycket aktiv del i kampen för att avlägsna kränkningar av det absoluta
människovärdet. Dessa vita missionärer samlade sina färgade medkristna i ett baptistkapell i Spanish Town på
Jamaica. Flera standar bars in i högtidlig procession medan musik spelades. På ett standar hade en slav målat:
Am I not a man and a brother? Nästa dag deltog över ett tusen barn i en procession i en annan stad.
Efteråt blev det bankett i skolhuset för barnen. Det fick alla ett glas med vin och det dracks skålar ”to the
health of Queen Victoria och toats for Peace and Prosperity to Jamaica”.25
Dagen till ära präglades även en berömd medalj. På framsidan avbildas en svart naken man med kedjor kring hand-
och fotleder. Hans ansikte är vänt uppåt. Händerna hålls knäppta i en innerlig bön till Gud eller en vädjan
till människor. Han säger: Am I not a man and a brother?
Ett ansikte blottar det djupast mänskliga. Ansiktet är naket och skyddslöst. Det saknar fasad som andra ting. I
ansiktet möter vi något som är omöjligt att definiera, att förtingliga. Ansiktet i sig kan inte göras till en
kuliss eller egendom eller objekt bara. Ansiktet gör motstånd mot att bara exploateras. Ansiktet motsätter sig
besittningstagande. Visserligen slår det inte ifrån sig. Men det säger i alla fall nej.
Att vara en person är att vara ett ansikte kommunicerar en inneboende vädjan att bli respekterad för sin egen
skull. Den andres ögon uttrycker mina plikter och domen över hur jag utför dem. Ögonen innehåller en
uttrycksfullhet som sätter en osynlig gräns för vad man får lov att göra med denna människan. Ansiktet fungerar
i denna mening som både kung och domare. Människovärdet börjar som en uppmaning att visa hänsyn mot den Andre
som jag möter i den andres ansikte.
Det märkvärdiga med förhållandet till nästan är denna spontana förpliktelse till omsorg om den andra människan.
Att vara en person är att vara ett ansikte som ser och lyssnar på andra personer med ett evigt ansvar för sitt
sätt att leva. Människovärde existerar inte i ett tomrum utan i relationer och i praktisk erfarenhet.
Människovärde handlar om en gåva och en förpliktelse. Människovärde är den kristna kärlekens attityd ”som
blivit kött”.
På baksidan av medaljen från 1838 har den frigivna slaven fått fina kläder på sig. Han står med hustru och
dotter. Den tidigare slavägaren och slaven skakar hand som ett tecken på försoning. Över dem har man skrivit på
medaljen: ”We are men and brethren. Emancipation aug.1.1838”.
-
1 Sven Wernström: Trälarna, 1973, 10,uppl 1981, s 34. Även i Bibeln
finns det väl berättelser som kristna tycker är svåra: Jos 8 skildrar hur Israel utför en skoningslös
massaker på sina fiender. ”Jo, det var andra tider och en annan kultur, där människovärdet var mycket lägre,
….” (Bibeln idag, den 27 juni 2002).
-
2 Wernström a a s 15
-
3 Wernström a a s 17. Längre fram står det: ”Och det märkligaste var att
det påstods, att sådana rika (kristna brunsärkar) hade givit sina trälar fria” (ib. s 32).
-
4 Alf Ahlberg: Mina år på Brunnsvik, 1974, s 57
-
5 Människovärdet i samhället, grupparbete, www.dd.chalmers.se
-
6 Det svårfångade människovärdet – en debattskrift, Statens
medicinsk-etiska råd, 1991, s 24
-
7 Radiointervju i Vetenskapens värld, P1 9 juli 2002
-
8 Människorna har ”av naturen” det vill säga utifrån ett ursprungligt
naturtillstånd, där alla är lika, samma rätt till liv, frihet, värde och trygghet. Den engelske filosofen
John Locke (1632-1704) var en övertygad anhängare av denna naturrätt. Statens uppgift är att skydda
medborgarna och deras rättigheter. Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) gjorde sig till vältalig uttolkare för
dessa nya idéer om det sociala kontraktet. Hans program slog igenom i den franska revolutionens slagord
”frihet, jämlikhet och broderskap”.
-
9 Gunilla Zackari & Fredrik Modigh: Värdegrundsboken. Om samtal för
demokrati i skolan, 2000, s 39, jfr s 72
-
10 Tage Lindbom, Mellan himmel och jord, Norstedts, 1974, s 99,
jfr s 141
-
11 Tage Lindbom, Agnarna och vetet, Norstedts, 1970, s 11
-
12 Erwin Bischofberger & Helge Brattgård: Det oinskränkta
människovärdet (I boken Det svårfångade människovärdet – en debattskrift, Statens medicinsk-etiska
råd, 1991, s 52f
-
13 Erwin Bischofberger, Ankarfäste för en hållbar global etik,
Signum 4, 2001, 1ff
-
14 Erwin Bischofberger & Helge Brattgård a a s 57
-
15 Lindbom a a 1974, s 65
-
16 P C Jersild, Att formulera sitt människovärde (I boken Det
svårfångade människovärdet – en debattskrift, Statens medicinsk-etiska råd, 1991, s 44f
-
17 Václav Havel citerad efter E Bishofberger, Signum 4, 2001, s 3.
Francis A Schaeffer, Människa – vad är du värd? Libris, 1981, 98ff diskuterar samma sak.
-
18 E Bischofberger & H Brattgård a a s 49: ”varje människa bär i sig
ett oförytterligt egenvärde som sätter sin prägel på henne som existerande person. Detta egenvärde har hon
inte på grund av vissa egenskaper eller funktioner utan på grund av sin blotta existens. Det behövs inga
särskilda inträdeskriterier i den mänskliga gemenskapen”.
-
19 Inte minst nordisk, luthersk teologi ( H Olsson, G Wingren, R Prenter,
K Lögstrup med flera) har betonat, hur viktigt det är med en väl utvecklad skapelseteologi.
-
20 G Heiene & S O Thorbjørnsen 1994, s 142
-
21 Se vidare G Heiene & S O Thorbjørnsen a a s 142. Barthianska
teologer har utifrån erfarenheterna av nazismen och Deutsche Christen hävdat, att en ansats utifrån
2.trosartikeln skulle vara mer politiskt verksam än en luthersk utifrån 1.artikeln. Mot detta talar, att den
lutherske teologen Hans Asmussen också deltog i det konkreta utformandet av barmenteserna.
-
22 Bischofberger & Brattgård, 50
-
23 Kyrkorna har ofta svikit människovärdet enligt en ateistisk
organisation (www.humanisterna.se) för vars räkning Gunnar Stålset levererar en mängd kritiska synpunkter.
-
24 Sommarrummet, Om människovärdet, radiosamtal P1 16 juni
2002
-
25 Stiv Jakobsson, Am I Not a Man and a Brother? Brittish Missions and
the Abolition of the Slave Trade and Slavery in West Africa and the West Indies, Gleerups 1972, 574f