Kyrkodag 2010
Under 2010 blir det inga kyrkodagar i Uppsala. Detta har många beklagat – bland dem ett påfallande stort antal, som inte har brukat delta de senaste åren.
Men vi kommer att arrangera en 2010 års Kyrkodag kring ämnet ”Det ockuperade folkkyrkobegreppet” med inledande mässa, tre huvudföredrag och avslutande årsmöte med aKF. Denna kyrkodag kommer, om Guds så vill, att äga rum lördagen den 28 augusti 2010 kl 9 – 18. Platsen blir Kungsholms kyrka och församlingshem i Stockholm.
Vi återkommer om mera detaljer under våren 2010. Anteckna dagen i almanackan redan nu!
Kyrkodagarna 2009 – jubileumskyrkodagar
Vi tackar Gud för de jubileumskyrkodagar som arbetsgemenskapen fick fira i Uppsala 28-30 augusti. Många människor slöt upp både till föredrag och gudstjänster, vilket bidrog till att göra firandet storstilat. Det var länge sedan vi var så många. Styrelsen passar här på att tacka alla som deltog, föreläste och på olika sätt har hjälpt till!
Under årsmötet meddelade styrelsen att den avser att göra en paus från kyrkodagar under 2010. Detta skall inte uppfattas så, att arbetsgemenskapen framgent inte kommer att erbjuda former för reflektion, eller ge möjlighet för intresserade att samlas. Men med ett lyckat 50-årsjubileum bakom oss, är det däremot både viktigt och riktigt att fundera över aKF:s fortsatta inriktning, och hur arbetesformerna - som med nödvändighet måste variera över tid - bäst skall gangna den vision som vi nu samlades kring i Uppsala: En helig, katolsk och apostolisk kyrka. Alla som har idéer om hur detta kan ske är välkomna att höra av sig till styrelsen!
Biskop Bertils hälsning till kyrkodagarna
Kära vänner i aKF som samlats till 50-årsjubileet.
50 år är en lång tid i våra liv. I Kristi kyrkas historia bara en liten bit. Och ändå för oss som nu lever och var med för 50 år sedan är det ett stort stycke av livet. Visst var det en kris i kyrkan som många av oss kände av året 1958. En svår spricka uppstod i många församlingars liv men också i många enskilda kristnas liv. Men med stor entusiasm var vi några som tänkte att vi måste agera och samla krafterna till en klar och tydlig bekännelse till det vi menade vara den apostoliska kyrkans väg. Den entusismen skapade kyrkodagar med många förnämliga föredrag och gudstjänster. Tänk på den stora bokserie som blev resultatet av dessa föreläsares teologiska kunskaper! Och hur många av dessa decenniers kända teologer och kyrkomän och kvinnor var med och gav prov på sina erfarenheter av kyrka och andligt liv. Den ekumeniska bredden har hela tiden varit stor. Många representanter för de stora kyrkorna har varit med oss på kyrkodagarna och breddat vår syn på Kristi kyrka. Grekisk ortodoxa och ryska kyrkans metropoliter har öppnat ögonen för de östliga traditionerna. Rom har många gånger låtit sina teologer tala här. Även våra frikyrkliga vänner har visat att vi i Kristus hör samman. Från olika traditioner i vår egen kyrka har man fått lyssna till.
Jag skall inte upprepa allt vad denna rikedom i den högkyrkliga rörelsen har åstadkommit. Det får andra tala om. Jag hade gärna bidragit till berättelsen hur det var i början hur vi skapade kyrkodagarna och inte minst såg till att vi fick en tidning där man kan visa vad god sakramental teologi är och samtidigt visar var grunden för Kristi kyrka alltid ligger. I det Ord som vi känner från Jesus Kristus som är Ordet och som ligger fast i de heliga skrifterna.
Bakåt kan vi se mycket fint och stort, en plattform under lång tid för apostolisk tro och ordning. Och framåt? Som man i Svek börjat vandringen bort från apostolisk tro kommer det verkligen att finnas ett behov av en organisation som aKF. Tystnar denna kyrkliga rörelses röst då är det större allvar i kyrkans kris än vi idag ser. Om min röst betyder något idag så uppmanar jag aKF att fortsätta vittnesbördet, det som genomsyrat alla stora traditioner i kyrkans historia ända från början.Det är inte storleken på en rörelse som är det viktigaste utan klarheten i budskapet, troheten mot Guds uppenbarelse i Kristus och i Ordet. Vi gamla och skröpliga förväntar oss att höra hur aKF fortsätter att vara en del av det katolska arv som är omistligt om vår kyrka skall vara trovärdig.
Jag önskar er alla några välsignade kyrkodagar och ser framåt med frimodighet. Den som helt och fullt håller sig till Jesus Kristus och hans ord och gärningar blir välsignade.
+Bertil